Nu sitter man återigen ensam på alla ♥-dag :(
Vet inte vad jag ska hitta på idag alla är ju upptagna förutom jag...

Jag vill träffa någon, någon som är rätt, någon som bryr sej om mej och någon som förstår mej. Är trött på det här nu. Varför kan det inte få vara jag någon gång?

Ibland slår känslan till. Som ett riktigt jävla slag i magen...
När jag tänker på dej brister tårarna ut och det går inte att stå emot den starka känslan av saknad. Jag vill inte stå emot. Jag vill minnas dej, inte kämpa emot.
Jag vill se våra bästa minnen segla förbi och jag vill gråta över att det är slut och att du aldrig kommer att komma tillbaks till mej. Det här är slutet för oss två, vi var menade att bli men det är omöjligt att det någonsin skulle kunna ske. Vårt band är starkare än någonsin även om vi inte setts på över ett år, det kan låta helt knasigt men du och jag... Vi har ett speciellt band. När jag tänker på dej är du som mest närvarande och ibland känns det som att du skriker efter mej.
Jag skulle kunna ge upp så himla mycket för att få vara med dej igen... Och jag vill inte glömma, jag vill inte förstå att det här är slutet. Nu är det över, det fina vi hade. Du är så jävla speciell så du anar inte. Av någon anledning är du en av dem som har störst plats i mitt hjärta även om vi inte får ses så många gånger.
Det finns många som försökt ta din plats men, jag vet inte hur, har du alltid lyckats ta tillbaka denna plats.
Det är menat att va, men kommer aldrig att bli.

Jag älskar dej <3