Ibland när jag är ensam hemma känns allt så dött. Allt är precis som man lämnade det och ingenting förändras sålänge man inte gör det själv. Där det i vanliga fall alltid är liv finns nu ingenting. När det känns så här vill jag bara ta verenda rum och fylla dom med glad musik, bara för att lätta på stämningen men det är just det. Det finns ingen glad musik längre.

nu regnar det ute... jag är så tom och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. I alla låtar hittar jag saker som reflekteras på mig och det är när jag tänker på mig själv som jag blir som osäkrast. varför ska det vara så?